söndag 12 augusti 2007

flumfilosoferande på kvällskvisten

Har avverkat två filmer ikväll ; Halfed baked och Simpsons. Half baked såg jag halva i Guatemala på biocafe innan det blev strömavbrott. kul i all sin dumhet, skrattade rätt mycket några gånger. Det är en bra film att se om man är övertrött. Simpsons blev jag lite besviken på. De hade nog kunnat göra den lite roligare. kändes varken orginellt eller nytt, bättre i serieform tror jag..
Tror mitt internetberoende inte är så bra för min intellektuella utveckling. Missförstå mig rätt. Egentligen är jag av åsikten att det inte finns något egenvärde i att läsa en bok istället för att kolla på en film. Jag tror att allt vi gör och allt vi ser bidrar till utveckling, ok, dokussåpor kan vara ett undantag, men andra aktiviteter folk företar sig. Sen är det mer av gammal tradition det anses "bättre " att läsa en 600-sidig roman än att spela ett dataspel. Det är utvecklande på olika sätt.

Det jag dock menade var att när jag inte hade internet hemma så började jag göra saker jag annars aldrig ger mig tid för. Jag började faktiskt tom skriva på en bok:) hehe. ja, den lär ju inte bli klar i första taget, men det var på något sätt som att tråkighet stimulerar kreativiteten. ja nu är det naturligtvis inte så att jag skulle vilja vara utan internet. men 70% av all tid jag spenderar här hemma blir framför datorn och 75% av den tiden gör jag "ickenödvändiga"saker, så som kollar min mail för 5 gången på 3 timmar. nä, nu känner att jag börjar nästla in mig i virriga tankegångar, så jag övergår istället att berätta om dagens roligaste händelse.

När jag var på väg hem i nackareservatet efter en skön simtur i hellas tänkte jag att jag skulle testa en annan väg för skojs skull. Jag visste redan innan att jag skulle hamna fel, men det blev som en stark impuls som jag får lite då och då. Så jag cyklade på. ganska långt tills jag bestämde mig för att ge upp och fråga någon om vägen. Jag frågade en gammal man på cykel som var påväg åt motsatt håll. När han öppnade munnen pratade han som om han stod på dramatenscenen mitt i ett uppträdande Jag var naturligtvis påväg åt helt fel håll och vi slog följe en bit. Blev ett roligt sällskap. Började prata om allt mellan himmel och jord. Vissa människor är så lätta att prata med. Från första stund. Ja, och sen sa vi hejdå och jag lär aldrig se honom mer i hela mitt liv, men det fick mig att tänka på hur roliga människor är. På ytan känns folk så lika och oorginella, men det blir så coolt när man tänker på hur alla skiljer sig åt. Hur djupt man kan komma en annan människa. Förstånd och missförstånd. Hur man med vissa människor direkt kan känna en gemenskap med medan det med andra alltid kan kännas som det finns en "barriär" att komma över. 6 miljarder människor på denna jord med 6 miljarder olika personligheter. (är det 6 miljarder?, var bara en siffra som dök upp i mitt huvud). men när man börjar tänka på det så blir det svårt att ta in. Det är kul att prata med människor man aldrig annars skulle pratat med och bara stöter på, sådär av en slump.
Fick mig också tänka på hur synd det är att man förlorat kontakten med människor man tycker om. Ibland av helt naturliga orsaker, ibland på grund av missförstånd och ibland på grund av att man är kompis med någon som är ihop med någon annan så gör de slut och av självklara skäl blir det då svårt att umgås med någon annan. eller att man har en kompis man helt vill bryta kontakten med för man tycker denna person inte är trevlig och inte värd att ödsla tid på, men denne har trevliga vänner och så kan man inte umgås med dom bara för man inte vill umgås med mellanhanden. oki, börjar bli trött och ska nog kolla lite bill hicks innan sängdax. men innan jag stänger ner har jag 2 frågor.
1. hur kan man känna igen sig i en skog?
2. har någon tips på någon bra film som jag kan ladda ner? skriv i kommentatorsfältet!

kramar!